Har spenderat dagarna på kontoret och umgåtts mest med min familj på övrig fritid. Dragit mig ur alla destruktiva umgängen och haft en lååååååång partypaus, Jag har festat så sjukt mycket de senaste åren. Har levt för partyrelaterade galenskaper. Och haft sjukt kul. För Kul. Tills det inte var kul längre. Sett saker ingen vill se. Sett personer jag bryr mig om i tillstånd man inte önskar sin värsta fiende. Befunnit mig själv mentalt i alla möjliga skeva verklighetsdimensioner som inte ens exorcistens demoner hade velat vara en del av.
Som vanligt drog jag det hela för långt. Har alltid vetat vart jag ska dra min gräns men tillåtit mig själv att jag stuckit över en tå lite då och då. Sen studenten har det dock varit rejäla övertramp. Men jag har alltid vetat att jag skulle tröttna. För det gör jag alltid förr eller senare.
Har alltid haft panik över vad jag vill med livet för absolut INGET blev som jag tänkt efter studenten allt blev så fel det kunde bli. Men nu orkar jag inte bry mig trots att jag inte är där jag vill vara är jag nöjd med livet som det är nu. Fokuserar på det som är viktigt och kul för dagen. För framtiden är omöjlig att planera iallafall.
Känner mig numera som typ en förklädd demon som låtsas vara en civiliserad, harmonisk varelse utan förflutet. Det är ju dock omöjligt i den här stan.
Men veeeeeeeeeeem bryr sig?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar