Live a life you will remember

Kom att tänka på en grej när jag lyssnade på the nights och kollade tillbaka på inlägget med bilder från 2010. På den tiden levde man verkligen varje dag och till fullo. Vi gjorde galna och sjukt roliga saker varje helg . Även veckodagarna såg vi till att fylla med upptåg och annat kul, som man väl tyvärr "mognat" ifrån nu. Men då är liksom frågan vad man ska fylla livet med nu?

Det är 100% fokus på träning och hälsa. Jobb som måste skötas utan utrymme för "sattyg" eller galenskaper. Inga urspårade fester på helgerna. De flesta har seriösa förhållanden och fyller helgerna med matlagning, filmkväll osv med partner. Många har och väntar även barn. Något jag verkligen inte känner att jag vill med mitt liv just nu.. 

Jag har nu kommit upp i den åldern jag alltid fruktat av just den här anledningen.

Jag behöver äventyr och spänning i mitt liv annars går jag typ under. Och det var bra längesen jag egentligen inte kände panik över att jag inte lever det liv jag vill leva. Sen är jag endå nöjd för jag har ett jobb jag trivs med och att träna ger mig givetvis endorfin-kickar och jag har underbara vänner att umgås med. Men om det här är allt så känner jag att det inte spelar mig någon roll om jag dör imorgon eller när jag är 80. 

Det känns inte helt okej. Om man känner en längtan bort är man förmodligen inte på rätt plats. 

Men det finns ingen annan än jag själv som måste göra de förändringar som krävs för att hitta dit.

För första gången på länge kan jag dock känna hopp för framtiden då det finns en plan som kan ta mig till ett annat liv långt härifrån. Men det ligger inte helt i mina händer att göra det genomförbart så jag hoppas, hoppas, hoppas, att det blir så.