Har/har du haft ätstärningar av något slag? Absolut ingenting illa menat, bara undrar är nämligen i den knipan själv. Take care
Svar: Tar inte illa vid mig av sådana frågor. Ja, jag har varit ätstörd sedan jag var 13 år. Det har uttryckt sig på olika sätt genom åren och under perioder har jag varit "frisk" fast jag egentligen aldrig varit det för tankarna har alltid funnits där och sen har jag ALLTID trillat dit igen. Ätstörningar önskar jag inte ens min värsta fiende och jag hoppas verkligen du tar dig ur den knipan för den är inte rolig! Fråga gärna vidare om det är något du/ni undrar över vad det gäller mina ätstörningar eller bara ätstörningar i allmänhet. Är rätt härdad inom området.
4 kommentarer:
Kunde nästan ana det i sättet du skriver, känner igen mig i vissa av dina inlägg. Som syn på saker och ting kring ämnet och nån gång där du skriver "matkoma" eller "hårdbantning".
Jag själv kör antingen hårdbantning eller extrem moff, kan inte lyckas med någon normal balans. Vid ett tillfälle gick jag ned till extrem undernär, tappade mensen, mycket hår och även färg i ansiktet och kroppen. Jag har tvingats äta upp mig och kämpa tillbaka mens och näring till kroppen. Jag trodde nästan att allt var över då jag inte gick upp så mycket i vikt utan bara mådde bättre. Men nu några månader senare hatar jag min kropp med dedär extra kilona som jag vill bli av med men samtidigt vill jag inte hamna där igen.
Lider verkligen med dig som haft tankarna sen du var 13 år. Det kan verkligen förstöra ens liv vissa dagar. Vore intressant om du beskrev lite hur det har påverkat dig (om det inte känns för personligt).
(är anonym men kan berätta att jag är några år, 3 tror jag, yngre än dig så du får någon form av uppfattning hehe)
Kunde nästan ana det i sättet du skriver, känner igen mig i vissa av dina inlägg. Som syn på saker och ting kring ämnet och nån gång där du skriver "matkoma" eller "hårdbantning".
Jag själv kör antingen hårdbantning eller extrem moff, kan inte lyckas med någon normal balans. Vid ett tillfälle gick jag ned till extrem undernär, tappade mensen, mycket hår och även färg i ansiktet och kroppen. Jag har tvingats äta upp mig och kämpa tillbaka mens och näring till kroppen. Jag trodde nästan att allt var över då jag inte gick upp så mycket i vikt utan bara mådde bättre. Men nu några månader senare hatar jag min kropp med dedär extra kilona som jag vill bli av med men samtidigt vill jag inte hamna där igen.
Lider med dig som haft tankarna sen du var 13 år. Det kan verkligen förstöra ens liv vissa dagar. Skulle vara intressant om du skrev hur ätstörningen har påverkat dig (om det inte känns för privat).
är anonym men kan berätta att jag är nåra år, 3 tror jag, yngre än dig så du for någon form av uppfattning hehe
Förstår vad du menar.. Har precis samma problem med balansen, Allt eller inget. Haha, moff eller hårdbantning som sagt! Stackars våra kroppar...
Usch det låter som att du verkligen vägt på på tok för lite! Farlig, farligt.. Hoppas du har en "säkrare" vikt nu. Aldrig lätt att acceptera viktuppgång fast den är nödvändig..
Får du nån hjälp av nåt slag för dina ätstörningar? hur gammal var du när det började?
Kram!
Haha ja gudars vad våra kroppar får stå ut...
Jo vägde nog för lite men nu väger jag normalare. Det läskiga var att jag själv inte tyckte jag var så smal över huvudtaget och nu när jag ser bilder får jag typ en chock.
Har en kompis som gled in i samma spår vid ungefär samma tidpunkt så vi kan prata ut med varandra, dock drabbade det mig mycket hårdare vilket kanske var bra på något vis ändå, eftersom hon kunde "ta kontroll" över bådas situation och se hur illa det var. Tror inte jag kommer falla dit lika hårt igen men det är jobbigt med tankarna i bakhuvudet helatiden...
Jag gick i nian när de hela började och nu går jag i tvåan, är alltså inne på tredje året kan man säga (haha)..
uppskattade ditt inlägg måste jag säga också! Hoppas verkligen det blir bättre för dig, take care!
Skicka en kommentar