söndag 15 februari 2009

Konsten att vara (o)diskret

I fredags kväll åkte jag ut på rövarstråt med några av mina klasskamrater. vi började med spökjakt. spöklivet här i eskilstuna är ungefär lika bra som nattlivet. dvs stendött. (att jag höll på att dö av fasa på kyrkogården i sandbankarna när Rebecca skrämde mig är en annan sak.)

Vi gav upp spökjakten och åkte vidare till Mc Donalds. därefter besökte vi (mitt önskemål) temalekparken vid rinmangymnasiet. den kan jag starkt rekommendera. efter att jag provat på alla de olika attraktionerna, fick jag en snilleblixt. fiende bodde i närheten. ett gyllene tillfälle för snöbolls-kastning-på-fiendes-fönster.

Jag och en medbrottsling smög oss fram till det rätta fönstret, kastade, prickade och gömde oss i ett hörn. vi hör att fiende öppnar fönstret.

Medbrottsling (viskar till mig): nu är det hög tid att springa!
Jag: vi måste vara knäpptysta..
Medbrottsling: inte ett knyst. på tre springer vi. ett, tvåååå, treeee!

KRASCH BOM BANG BRAK

Och där ramlade jag över ett stuprör. tror inte någon undgick det oljudet, framförallt inte fiende.

Skickligt.

Later.

/s

Inga kommentarer: