Nyårs promenad

Nyårsafton. vi skulle dela på två taxi bilar. första bilen kommer och kör iväg första gänget, andra bilen anländer, vi hoppar in.

Vi hade alla planerat att låta någon betala för att sedan betala tillbaka denna någon vid ett annat tillfälle. problemet var bara att ingen hade pengar så vi fick vackert stiga ur och promenera. Jag, Linneas bror, Julia och Rebecca.

Linneas bror: vilken väg tar vi?

Jag: vilken går fortast?

Linneas bror: den via badet..

Att min far varnat oss för den vägen var inget jag brydde mig om då, det viktigaste var ju att komma fram så fort som möjligt. Rebecca och Linneas bror som var lite på lyset tyckte det hela var enormt kul medans jag och Julia svor mindre vackra verser hela vägen.

In i en kolmörk skog, på slingriga stigar fulla med farliga rötter gick vi mot badet. för att ta sig ner går man på en trappa. det var vid den trappan vi ångrade bittert att vi inte tog den långa vägen. trappstegen sluttade nedåt och det var snorhalt. fötterna for hit och dit och vi alla klamrade oss fast i trappräcket.

Jag: jag kommer ramla!

Dem andra: nej det gör du inte, skynda dig!

Men vad gör jag om inte ramlar. påsarna med cider flög åt alla håll och jag föll ner på knä och åkte ett par trappsteg ner. det gjorde mycket ont. ett antal blå märken bosatte sig på mina smalben samt två skrapsår.

Strax efter min vurpa trillade Linneas bror. han föll dock på rygg och åkte nästan hela vägen ner. skadeglädje är den bästa glädjen, så länge det inte är jag själv som drabbas vill säga. jag skrattade gott åt hans vurpa.

Tillslut kom vi iallafall till Lundvall frusna och somliga av oss, blåslagna.

Så kan det gå när man tar det osäkra före det säkra.

Later.

/s