Svårt

det du sa känns. jag förstår inte hur du kunde. kanske är det så att jag inte känner dig längre, du har blivit en annan. efter så många år av vänskap kanske vi till slut har kommit till en skiljeväg. jag ville aldrig att det skulle bli såhär, det var vi två, skulle alltid vara det. du har nästan varit som en syster för mig, och visst har vi bråkat men vilka nära vänner bråkar aldrig? det är tecken på att man känner varandra väl. men det senatste bråket vi hade var inte som något av de tidigare, och då har vi endå sagt så mycket elakt åt varandra genom åren, men ingenting vi verkligen menat. du verkligen spottade ut orden, inte bara en gång, utan flera. visst förstod jag att du var arg, ledsen och besviken. jag har verkligen gjort mitt bästa för att vara dig till lags, jag vill inte göra dig ledsen på något sätt. men det är inte så lätt, jag har inte förstått mig på dig den senaste tiden. det är synd att det är såhär men sånt är livet. allting har ett slut.

allting förändras, det är svårt att hänga med i svängarna ibland.

när jag endå är igång kan jag lika gärna dra upp en sak till, Gymnastiken, Gymnastiken, Gymnastiken! Anders, vilsta hallen, mixen, Estland, Göteborg, tävlingar, träningar, 24-timmars, ALLT. jag saknar det så det gör ont. jag vill komma tillbaka, hade det bara funnits något att komma tillbaka till hade jag gjort det för länge sedan. jag vill inte sluta! kan inte.

Later.

/s