Busken

igår under kvällens gång förflöt många intressanta samtal.

M: det där är busken! (Säger det till L)

jag glor lömskt omkring mig efter den person som haft oturen att gå under det namnet, tills jag upptäcker att båda två glor åt mitt håll och garvar. då gick det upp ett litet ljus.

Nu ska jag därför ge er, mitt förmodligen ytterst begränsat antal läsare, ett gott råd. sov aldrig i en offentlig buske.

som jag troligtvis nämnt tidigare gjorde jag det misstaget en gång, då tyckte jag givetvis att jag var enormt klyftig som smög mig iväg till en närliggande buske för att söka lite vila i ensamhet. dock hade jag inte hunnit sova särskilt länge innan jag vaknade av att någon skrek: oh heeeerreeeeguuud! i det ögonblicket trodde jag att någon katt blivit överkörd i närheten eller nåt. sedan gick det upp för mig att de skrikande förmodligen trodde att det var jag som var överkörd. men vafan, jag vilade ju bara lite!

/s