Igår var det alltså första april. jag lät mig inte luras en enda gång trots några tappra försök, men inget lurar en mästare! själv däremot lurade jag inte en kotte, eller jo, jag lurade rebecca men det är ingen konst. jag är mycket besviken över min egen brist på lurendrejeri, men det ska jag ta igen en vacker dag.
på kvällen var det träning, jag och rebecca kom lite för sent men eftersom anders lyste med sin frånvaro så gjorde det ingenting. mathilda, jag och lilla malin slog alla med häpnad genom att spinga upp för hela vilsta backen. dock hade vi nog imponerat lite mer om vi verkligen sprungit upp för backen, för sanningen är att vi stannade ungefär tre gånger och vilade. väl uppe var vi helt utmattade, vår kondition är inte på topp vill jag lova. någon minut senare sprang en tant 50+ upp för hela backen utan att stanna en enda gång, märkligt. vi kom fram till att hon antingen måste vara veteran idrottare på elit nivå, eller påverkad av någonting.
alla som har sett vilsta backen vet att det finns ett litet "hus" eller vad man ska kalla det högst upp på toppen av vilsta backen. det huset har jag länge haft som mål att bestiga, tidigare har jag aldrig lyckats, men igår lyckades jag ta mig upp efter några tappra försök.
eftersom jag lider av höjdskräck vid vissa tillfällen, njöt jag bara av utsikten en ytterst liten stund innan jag beslutade mig för att klättra ner igen. det visade sig vara betydligt svårare att ta sig ner än upp. när jag hängde med halva kroppen på taket och den andra halvan på väg ner till säkerheten, såg jag plötsligt något mörkt hårigt som rörde sig i närheten av mitt ansikte. något jag frukar mer än alla höjder är spindlar. skrämd av odjuret släppte jag taket och föll tragiskt till de andras munterhet. men jag klagar inte, det viktigaste var att jag undkom spindeln.
en annan rolig händelse som inträffade på träningen när vi kom tillbaka in i hallen och körde tumbling tillsammans med de andra, var när rebecca skulle utföra en handvolt frivolt för första gången på länge. nu är det så att det väldigt ofta bildas en stor glipa mellan tumbling golvet och landnings mattan, det är inte alltför kul för oss gymnaster som alltför ofta rammlar, kraschar och fastnar i det djävulska hålet. rebeccas mod svek henne mitt i volten och det resulterade i att hon for huvudstupa ner i glipan. och där låg hon sen, med huvudet i hålet och benen sprattlande i vädret som en annan struts. som tur var skadades hon inte och vi andra fick oss ett gott skratt.
på kvällen var det träning, jag och rebecca kom lite för sent men eftersom anders lyste med sin frånvaro så gjorde det ingenting. mathilda, jag och lilla malin slog alla med häpnad genom att spinga upp för hela vilsta backen. dock hade vi nog imponerat lite mer om vi verkligen sprungit upp för backen, för sanningen är att vi stannade ungefär tre gånger och vilade. väl uppe var vi helt utmattade, vår kondition är inte på topp vill jag lova. någon minut senare sprang en tant 50+ upp för hela backen utan att stanna en enda gång, märkligt. vi kom fram till att hon antingen måste vara veteran idrottare på elit nivå, eller påverkad av någonting.
alla som har sett vilsta backen vet att det finns ett litet "hus" eller vad man ska kalla det högst upp på toppen av vilsta backen. det huset har jag länge haft som mål att bestiga, tidigare har jag aldrig lyckats, men igår lyckades jag ta mig upp efter några tappra försök.
eftersom jag lider av höjdskräck vid vissa tillfällen, njöt jag bara av utsikten en ytterst liten stund innan jag beslutade mig för att klättra ner igen. det visade sig vara betydligt svårare att ta sig ner än upp. när jag hängde med halva kroppen på taket och den andra halvan på väg ner till säkerheten, såg jag plötsligt något mörkt hårigt som rörde sig i närheten av mitt ansikte. något jag frukar mer än alla höjder är spindlar. skrämd av odjuret släppte jag taket och föll tragiskt till de andras munterhet. men jag klagar inte, det viktigaste var att jag undkom spindeln.
en annan rolig händelse som inträffade på träningen när vi kom tillbaka in i hallen och körde tumbling tillsammans med de andra, var när rebecca skulle utföra en handvolt frivolt för första gången på länge. nu är det så att det väldigt ofta bildas en stor glipa mellan tumbling golvet och landnings mattan, det är inte alltför kul för oss gymnaster som alltför ofta rammlar, kraschar och fastnar i det djävulska hålet. rebeccas mod svek henne mitt i volten och det resulterade i att hon for huvudstupa ner i glipan. och där låg hon sen, med huvudet i hålet och benen sprattlande i vädret som en annan struts. som tur var skadades hon inte och vi andra fick oss ett gott skratt.
Vilstahallen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar