Jordgubbs kuppen

Sommaren 2007 utförde jag och claudia en så kallad jordgubbs kupp. det var en av mina bättre planer som skulle sättas i verket. planen var att vi skulle cykla tillhällbybrunns självplockning av jordgubbar sent på natten och äta obegränsat med jordgubbar. en mycket klyftig plan tykte vi tajmad och klar in i minsta detalj.

en vacker natt i juni cyklade vi alltså till hällbybrunn, det tog ett tag innan vi hittade rätt, men efter en del sökande fann vi vad vi letade efter, stora åkrar där mängder av jordgubbar växte. ett boningshus låg på en kulle med utsikt över de flesta av jordgubbs landen, det var inget vi bekymrade oss för. vi parkerade cykeln i närheten av huset och smög bort till jordgubbs åkern längst bort från huset.

efter en timmes obegränsat ätande i åkern beslutade vi oss för att bege oss hem, mätta och belåtna. när vi passerade boningshuset såg jag plötsligt hur claudia stelnade till framför mig. det tog inte lång stund innan jag begrep anledningen, en galen bonde kom rusandes rakt emot oss. vi flydde i panik mot en högväxt havreåker. vad vi dock inte upptäckte var ett djupt vattenfyllt dike som korsade vår väg till tryggheten. både jag och claudia föll handlöst ner i diket där vi blev liggandes en stund innan vi lyckades ta oss upp och in i åkern.

I skydd av åkern kunde vi se bonden vanka av och an högst upp på kullen vid huset och spana ut över åkern vi tagit skydd i med en kikare i högsta hugg. efter ett tag fick han även sällskap av sin bondfru. där stod dom och väntade på att vi skulle komma ut så dom kunde ta oss till fånga, och där satt vi och väntade på att dom skulle ge upp och gå in igen. jag kan ju även tillägga att claudia och jag var livrädda där vi låg i åkern blöta, smutsiga och leriga i väntan på en flyktväg.

Sådär låg vi de närmaste tre timmarna innan vi slutligen långsamt började röra oss emot cykeln, då vi insåg vilken hopplös situation vi befann oss i. det visade sig dock vara en dålig ide. bonden och hans fru upptäckte cykeln och tog den som gisslan, eftersom vi hade våra väskor på den så insåg vi att det var över. claudia vrålade desperat fram ett förlåt och stegade ut ur åkern, jag var inte sen att följa hennes exempel. bonden och han fru fick sig ett gott skratt åt oss när vi kom ut från åkern, vi var ingen vacker syn kan jag lova.

bonden och hans fru var i själva verket inte alls arga på oss, utan dom hade spanat efter några riktiga vandaler som varit i farten och plundarat deras jordgubbs åkrar hej vilt. dessa vandaler visade sig senare vara några av våra mindre klyftiga vänner, men det visste vi ju såklart inte då. efter att ha pratat med bondparet en stund begav vi oss slutligen hem igen.

det är så typiskt mig och claudia att råka ut för något sådant, vi är hopplösa.

/s