Jag befinner mig i en av mitt livs största svackor. jag gör ingenting. och jag gör inte det jag borde. jag försöker inte ens göra något åt saken. de få ansträngningar jag gör är halvhjärtade, om ens det. jag vet verkligen inte vad jag vill med min framtid och kanske är det det som är det mest deprimerande av allt. verkligen ingenting lockar mig just nu. utom att fly tillbaka till det förgångna. återgå till mina forna tryggheter.
Förr i tiden hade jag alltid gymnastiken som trygghet. varje gång när det gick helt åt helvete med allt annat (och det har det gjort flertalet gånger) kunde jag alltid tänka, att jag har ju iallafall gymnastiken. det hjälpte alltid. varje gång. vet inte hur jag skulle orkat igenom vissa faser i min ungdom om jag inte haft gymnastiken att fly till. skolan har inte alltid varit en dans på rosor. jag har flängt runt lite överallt och inte riktigt trivts förens på rinman. det mest förarliga är ju att när det är som bäst så är det slut. sörjer fortfarande att det är över. haha...
Nu måste jag hitta något nytt. men jag kan för allt i världen inte komma på vad. om jag gör det så kommer det säkerligen vara en mindre rolig väg för att ta sig dit. det är inte en speciellt uppmuntrande tanke just nu.
Men jag kan inte fortsätta göra ingenting. jag måste ta tag i mitt liv. för ingen annan kommer att göra det åt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar