lördag 26 november 2011
Dj Earworm
Gillar inte sån här musik nåt vidare egentligen.. men en liten dos av allt på samma gång var mycket bra! Nostalgi över alla välkända gamla låtar. Påminner mig av någon anledning av alla forna utgångar på Nybron..
Födelsedag nalkas
..Trots att jag fått nog av åldrande nu.
Har spenderat kvällen hos Rebz ute i mälarbaden med Elsebritt. Trevligt, trevligt.
Har sjukt ont i mina ögon av den jävla ögoninflammationen. Har nu har kletat in dem med antibiotikasalva i hopp om bättring. Det gjorde djävulskt ont. Fyller år på söndag. Kan ju inte säga att jag ser fram emot det.. Men vore ju trevligt att kunna fira sig själv imorgon på nåt sätt. Utan röda ögon.
Förra årets firande av födelsedag. Sjuk efterfest. Dagen efter var det värsta av det värsta..
fredag 25 november 2011
Fordon
I somras när Elsebritt och jag var lite uttråkade åkte vi på jakt efter sparkcyklar. Vi hittade till slut två på olika platser som vi omhändertog. Mycket moget gjort av oss. Min var rosa och mycket användbar. Jag brukade hämta den för att köra till och från efterfester på den tiden jag bodde på stan. Skit skönt att slippa gå. För att få lite extra uppmärksamhet brukade jag även vara iklädd i min vikingahatt som jag nästan alltid hade med mig på alla efterfester förr i tiden.
Två tillfällen med vikingahatten på.
Till saken... Sparkcykeln är nu borta (saknar den) och en ny skall införskaffas inom snar framtid. Men nyss fann jag det absolut ultimata fordonet för oss mindre normala:
Sjukt sjuk
Har jag varit hela veckan. Johnny och jag har smittat varandra i omgångar. Det var han som började. Feber, förkylning, ont i halsen och ögoninflammation. Det sistnämnda hade Johnny först på ena ögat och ett par dagar senare på båda ögonen. Jag garvade gott åt hans rinnande röda ögon som han ständigt fick tömma på snorliknande gult glegg. Snoröga kallade jag honom när han inte hörde. När jag själv vaknade en vacker dag och fick syn på mig själv i spegeln var det dock inte lika roligt.. lysande röda ögon med gult glegg som gör djävulskt ont. Värsta jag har sett. Så då var det någon annan som fick sig ett gott skratt.. Har inte kunnat visa mig ute. Vi har legat här och snorat ikapp, kollat film, sovit, beställt hemkörnings pizza och undvikit all form av dagsljus.
Googlade ögoninflammation för att för att finna en bild på ungefär hur man sett ut. Det här var ungefär vad jag hittade:
Alltså... HAHAHAHAHAHA! Ska det där vara ögoninflammtion? Ynkligt!
Det här är däremot skrämmande likt hur jag har sett ut. Ögonens röda färg stämmer på pricken.
torsdag 17 november 2011
Vombat
Jag har funnit det ultimata husdjuret - Vombater. Typ världens gulligaste djur. Tror dock inte dem är lämpliga för inomhusbruk tyvärr.
Blubb blubb
Har nyss tränat trots extrem träningsvärk från i tisdags. Nu är det dags att ta tag i operation-få-fason-på-håret. Ska försöka utplåna min missfärgning med några ljusa slingor. Blir det inte bra färgar jag det brunt.
Resultatet av min förra utväxtfärgning:
Blev faktiskt rätt bra även om det kanske inte syns så bra på bilderna. Hoppas på lyckat resultat idag...
tisdag 15 november 2011
Ätstörningar
..Ett återkommande ämne. Jag tycker det är synd skam att det är så tabu med ätstörningar då folk nästan aldrig är öppna med det. Om fler var det kanske färre skulle lida i tysthet. För det är nästan det värsta med att lida av en ätstörning - Att inte våga eller kunna prata om det.
Tänkte jag skulle berätta på begäran lite om hur ätstörningarna påverkat mig genom åren.
Till en början valde jag att isolera mig från omgivningen. För mig fanns bara vikt, träning och ätande. Eller rättare sagt inte ätande. Jag levde i min egen värld där varje dag gick ut på att äta så lite som möjligt, helst inget alls, och träna så mycket som möjligt. Detta gjorde givetvis att skolan blev otroligt lidande och att jag tappade kontakten med alla vänner jag hade haft innan eftersom jag drog mig undan. Jag hade det inte lätt hemma heller eftersom mina föräldrar givetvis märkte att allt inte stod rätt till och det blev en hel del bråk om min "bantning".
Det tog några år innan jag släppte in nya vänner på livet. När det hände kom en vändning och jag blev bättre. Jag mådde bättre men jag var långt ifrån frisk. Ätstörningarna har alltid påverkat alla relationer jag haft med andra människor. Tex jämförde jag mig med alla mina tjejkompisar när jag var yngre. Det var för mig extremt jobbigt att umgås med någon som var smalare eller vägde mindre. Jag var också samtidigt alltid rädd att någon skulle ta efter mitt beteende och bli som jag när dem såg mig hålla på med alla dumma bantningsmetoder och höra mitt tjat om vikt, hur tjock jag var osv. Innan visste jag att jag inte var lämplig att ha några vänner alls eftersom jag var som jag var. Jag ville heller inte att någon skulle veta hur jag höll på och ha några synpunkter på det. Jag ville vara för mig själv. Intalade jag mig. Men så var det förstås inte. Ibland undrar jag dock om jag gjorde fel som släppte in någon i min sjuka värld..
Som ni förstår så var och är jag väldigt svår/jobbig att ha och göra med pga mina ätstörningar. Ätstörningarna har förstört så mycket för mig och jag har varit hemsk mot dem som står mig nära genom att hålla på som jag gör och har gort. Jag har ljugit och förnekat, jag har berättat och varit helt öppen med det. Jag vet inte vilket som är värst. Inte heller vad som är rätt.
Idag påverkas jag och min omgivning fortfarande av mina ätstörningar. Jag hoppas att jag en dag kan bli helt fri från det och inte bara bättre i perioder.
Tänkte jag skulle berätta på begäran lite om hur ätstörningarna påverkat mig genom åren.
Till en början valde jag att isolera mig från omgivningen. För mig fanns bara vikt, träning och ätande. Eller rättare sagt inte ätande. Jag levde i min egen värld där varje dag gick ut på att äta så lite som möjligt, helst inget alls, och träna så mycket som möjligt. Detta gjorde givetvis att skolan blev otroligt lidande och att jag tappade kontakten med alla vänner jag hade haft innan eftersom jag drog mig undan. Jag hade det inte lätt hemma heller eftersom mina föräldrar givetvis märkte att allt inte stod rätt till och det blev en hel del bråk om min "bantning".
Det tog några år innan jag släppte in nya vänner på livet. När det hände kom en vändning och jag blev bättre. Jag mådde bättre men jag var långt ifrån frisk. Ätstörningarna har alltid påverkat alla relationer jag haft med andra människor. Tex jämförde jag mig med alla mina tjejkompisar när jag var yngre. Det var för mig extremt jobbigt att umgås med någon som var smalare eller vägde mindre. Jag var också samtidigt alltid rädd att någon skulle ta efter mitt beteende och bli som jag när dem såg mig hålla på med alla dumma bantningsmetoder och höra mitt tjat om vikt, hur tjock jag var osv. Innan visste jag att jag inte var lämplig att ha några vänner alls eftersom jag var som jag var. Jag ville heller inte att någon skulle veta hur jag höll på och ha några synpunkter på det. Jag ville vara för mig själv. Intalade jag mig. Men så var det förstås inte. Ibland undrar jag dock om jag gjorde fel som släppte in någon i min sjuka värld..
Som ni förstår så var och är jag väldigt svår/jobbig att ha och göra med pga mina ätstörningar. Ätstörningarna har förstört så mycket för mig och jag har varit hemsk mot dem som står mig nära genom att hålla på som jag gör och har gort. Jag har ljugit och förnekat, jag har berättat och varit helt öppen med det. Jag vet inte vilket som är värst. Inte heller vad som är rätt.
Idag påverkas jag och min omgivning fortfarande av mina ätstörningar. Jag hoppas att jag en dag kan bli helt fri från det och inte bara bättre i perioder.
Förkyld
Är sjuk. Man är då inte det fräschaste världen skådat när man åkt på en förkylning!
Tvingas konstant snorta in snor högt och ljudligt för att undvika fritt snorflöde ur näsa. Är hes och låter som en skev skat-kråka när jag talar. Försöker då och då tappert hosta upp slem som envist klamrar sig fast och forsätter besudla min kropp. Än så länge är antalet upphostade slembollar = 0. Innan en vanlig brutal-förkylning är över brukar man vara uppe i sisådär ett tiotal. Uuuuusch! Tidigare solariebrännor har lämnat mig för en storartad blekhet! Området kring näsan har även antagit en mycket oklädsam knallröd nyans och jag ser mer död en levande ut. Förkylningen håller mig vaken nätterna igenom och sömnbristen bättrar på fulheten ytterligare med svarta ringar kring ögonen och annat otrevligt.
Halleluja
Go away evil förkylning, go away....
lördag 12 november 2011
Sinnes
..Att det redan är November. Tiden har gått sjukt fort! Känns som att det nyss var Augusti..
Igår blev det en lugn kväll i trevligt sällskap. Likadant blir det idag. Jag håller på att bli sjuk. Otroligt nog.. Förkyld, ont i halsen och feber. Inte bra! Men förhoppningsvis blir det inte värre och försvinner inom kort.
Ska glo på lite filmer och sedan sammanstråla med Elsebritt i afton. Här har vi lite bilder från chillkvällarna i November förra året:
fredag 11 november 2011
Kul jul fredag
Nostalgi
Jag döööör! Fann nyss XL-låten, settler och allt vad den kallades! I samma veva hittade jag även en av våra tävlingslåtar som jag länge sökt. All min gymnastikmusik försvann i samband med att den forna datorn kraschade för längesedan. Gymnastik-minnen!
torsdag 10 november 2011
Inte ett jävla skit
Har jag gjort idag. Men det har varit en mycket bra dag igen. Har ännu en gång bestämt mig för att sluta använda "orden" asså, typ och ba som dominerar mitt ordförråd. Det har inte gått så jävla bra asså. Det är så illa att jag typ inte ens kan säga en hel mening utan att använda nåt av dem, inte okej. Har nu därför extremt svårt att behärska det svenska språket utan dessa ord.
Andra olämpliga ord som fastnat och tyvärr fortfarande finns i mitt ordförråd..
Fett - När något är tex RIKTIGT kul eller RIKTIGT tråkigt och jag vill uttrycka det i tal då använder jag mig av fett före ordet jag vill framhäva. På årbytiden var det frivilligt då jag ansåg det som coolt. Idag när jag råkar dra till med det är det högst ofrivilligt.
Ome - Har nästan lyckats utplåna detta ord som vi oavbrutet använde i typ 10års åldern. Används när man stör sig på något/någon lite smått och vill göra den/det medveten om det.
Liksom - Egentligen inget fel med själva ordet. Att avsluta varje mening med ett liksom är däremot inte okej. Ordmissbruk på hög nivå. Liksom..
Eh och öh - Bör man inte säga alls eftersom man då lätt kan uppfattas som trög eller efterbliven. Så fort jag inte vet vad jag ska säga/svara eller kommer på mig själv säga nåt jag inte bör säga drar jag alltid ofrivilligt till med ett långt, utdraget eeeehhhhh eller öööööööööh. Låter lagom intelligent.
Ung fjortis 2005 (ungefär då mitt nuvarande språk var passande..)
tisdag 8 november 2011
Bäst
Hade en mycket bra dag och kväll igår.
Idag var jag på möte under förmiddagen och fick iväg en ansökan för fortsatt pluggande i vår. Känner att det är dags att ta tag i det nu. Skönt att det börjar hända lite bra saker i mitt liv. Mår bättre än på mycket länge. Fast inte just nu. Har sinnes ont i magen... får väl skylla mig själv för det. Efter en sväng till mr nu på eftermiddagen återvände jag hem hit för god mat och besök av min käre morfar som jag inte träffat på ett bra tag, mycket trevligt. Mindre trevligt att jag lider av magsmärtor som gör mig lätt invalid. Hoppas innerligt att det går över tills imorgon.
Saltwater
Installerade spotify på nytt och lyckades knäcka mitt lösenord då funktionen "glömt lösenord?" ej fungerade som angivet. Men skam den som ger sig.. Ett 30-tal försök och många svordomar senare gick det. Känner mig enormt smart som knäckt mitt eget lösenord. Iallafall.. anledningen till att jag installerat spotify är för att kunna lyssna på en underbart bra låt som försvann från youtube (!?!) innan jag hann ladda ner den. Inge störande alls....
Poonyk & Oxide - Saltwater
Minns att jag spelat den om och om igen en hel natt på en efterfest till de andra deltagandes stora förtret. HE HE HE
Faktiskt så bra att det är värt att ägna ett helt inlägg åt just den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)